För jag är med i ett lite annorlunda avsnitt av spelradion den här veckan:
I Spelradion avsnitt 117 har det hänt något. Formen är sig lik, det mesta sitter på sin plats, men ändå anar vi något speciellt, eller närmare bestämt någon. Vi talar förstås om Boel Bermanns Spelradiondebut. Boel jobbar till vardags på Paradox Interactive och strösslar avsnittet med spännande infallsvinklar.
I spelintrycken, som vi den här gången tjuvstartar diskuterar vi bland annat Final Fantasy XIII. Dessutom passar vi på att belysa något slags symbiotiskt förhållande mellan Modern Warfare 2 och Lego Indiana Jones 2, typ.
I nyheterna pratar vi om det nya Lara Croft-spelet, apokalyPS3n och Portal 2, som får oss att minnas det fantastiska originalet.
Nästa vecka är det mesta återställt. Tills dess, mycket nöje!
Är påverkad av ”twittersnacket” just nu så det blir ett rätt kort inlägg här. Har haft en alldeles förträfflig sportlovsvecka och helg. Umgåtts med mina barn och chillat. Hade en riktigt mysig kväll igår och sen en superlång föreläsning idag om ”Ny marknad – att försörja sig på sin kompetens”. Fruktansvärt sliten idag faktiskt så jag kommer trilla i säng redan nu!
Vill bara tipsa er om två tävlingar där ni kan vinna biljetter till Dataspelsgalan som äger rum den 18 mars i Stockholm. Den första hittar ni på facebook här och den andra borta hos Sugoi här. Ta chansen!
Gamergadgetgirl undrar i sin blogg om man minns sitt första spel. Vem gör inte det? Min barndom kom i alla fall på besök här hemma och viskade om brinnande ringar, elefanter och cirkusar.
Det första jag någonsin spelat, när jag bara var en några år gammal liten tös, var Circus Charlie:
[
(på mina storebröders konsol, jag grät blod i veckor när dom fick för sig att sälja det för att köpa något nytt som kommit ut)
Ikväll hade jag laddat upp med B&J och planen var att försvinna in i en text om ljussättning resten av dygnets timmar. Men plötsligt så kände jag hur jag drog efter andan och försvann i fjärran – och då hade jag, visade det sig, ramlat in på att läsa om kvantteorier, flervärldstolkningar och dolda variabler. Ibland får man verkligen mer än vad man söker.
Men jag ser kopplingen nu – till varför varför vitt ljus på en röd bil reflekterar rött ljus och om jag har turen att någon kritiserar ljuset i någon av mina målningar i framtiden så kommer jag försvara mig med Heisenbergs osäkerhetsprincip ;)
(Nu har jag andats färdigt och tänker flyga bort i texterna igen)
Jag har tidigare bloggat om en nystartad webshop som säljer barnspel, ITförbarn.se, och den gången kom några intressanta frågor upp. Som ”Vad är egentligen våld i barnspel” -- eftersom deras butik satsar på att endast sälja spel som saknar vålds och mobbningsinslag.
Dom vill även informera föräldrar om allting runt omkring spel och jag har tidigare varit inne på deras sida om läst om ett så kallat chattskydd för barn, som verkar intressant om man har barn som till exempel precis gett sig ut och börjat chatta på internet.
Anledningen att jag nämner dom igen är att dom upptäckt att det saknas trailers för barnspel och dom har tagit på sig att själva göra sådana och slänga upp i sin youtube kanal.
Jag tycker att det är ett jätteroligt initiativ som kan hjälpa föräldrar att välja passande spel till sina barn. Genom att titta på en sådan trailer kan man både bedöma de svenska rösterna i spelet och se lite av spelläget innan man bestämmer sig för ett köp. Vilket gör att det ställs högre krav på barnspelen.
När det gäller barnspel skulle jag faktiskt vilja se fler föräldrars recensioner av dom och inte bara dom där klassiska ”sågningarna” av barnlösa spelrecensenter. Jag är ofta in och tittar på till exempel Agnes spelsida för att läsa om barnspel.
Är väldigt glad idag att någon gillar min blogg så mycket att den är värd en nominering till årets spelblogg 2009 hos Level7, trots att ”jante” hänger som en tung kedja runt min hals.
Älskar verkligen flera av dom andra nominerades bloggar. Så kanske det kan förklara varför jag hoppas att någon av dom ska vinna istället?
Men nomineringen känns trots allt som en fin uppmuntran att jag är på rätt väg med bloggen. Stort tack till alla er läsare. Utan era kommentarer och feedback hade det inte varit lika kul <3
Det har varit en blogg/twitter debatt om spelbloggar skrivna av kvinnor idag som jag följt lite grann på håll. Funderade på att inte skriva något alls om det, men eftersom så många har reagerat så vill jag i alla fall länka till dom fantastiska inläggen.
Allting startade på Level 7, vilket senare diskuterades hos Discordia, som senare följes åt av ett inlägg av Ariez, innan Emmyz skrev om det på sin blogg och även Ina blev upprörd. Så där.
Hur jag hamnade som ämne mitt i allt tycker jag är lite lustigt. Men tack vem det nu var, för det gav mig trots allt några extra läsare ;) Sen tycker jag att det är fantastiskt roligt att både Xboxflickan och Ariez har blivit nominerade till årets bästa spelblogg! Girlpower.
När det kommer till spelbloggar så finns det sjukt med ambition hos gamers som tar på sig rollen som ett gratis alternativ till allt vad gäller spelmedia. Det finns spelnyhetsbloggar om allt möjligt, och spelsajter i överflöd. Vissa står ut ur massan genom att ge något extra till läsaren. Som Blog’em up. Frilansjournalister som verkligen arbetar igenom sina texter till perfektion. Tyvärr får dom inte vara med i Level 7:s nominering av årets spelblogg. Vilket är olyckligt, då det kunnat resultera i att fler hittat deras fina blogg.
Jag blir som ett frågetecken när det gäller spelmedia. Det ses tydligen lite som en prestige att publicera fantastiska texter utan ”vinning”. Att det liksom ska bevisa hur mycket man brinner för spelen, eller kanske journalistiken. Och läsare ser det som en självklarhet – det oupphörliga flödet av recensioner och nyheter. Det ställs krav hit och dit på exakt hur spelbloggar ska skriva sina texter och vad dom ska innehålla. Sen blir läsarna som små tjuriga barn om det dyker upp mycket reklam på deras favoritsida (”Fy fan vad det är reklam överallt där nu, ska sluta läsa!”).
Det känns som att dagens journalister har förvandlats till gratisarbetare som försöker tillfredställa svenssons på alla möjliga sätt medan de riktiga speltidningarna går i graven. För nog är det klart att folk skiter i att köpa tidnigar när dom kan hitta allt på nätet – gratis – och i många fall helt reklamfritt.
Samtidigt så är det väl inte bara ett fenomen inom spelmedia, men jag blir ändå bitter när jag ser hur folk bjuder ut sig själva utan att sätta ett pris på sitt huvud. Kommer alla framtidens kreatörer förvandlas till gratisarbetare? Slavyrke? Eller finns det en dold plan bakom allt som lilla jag inte ser? Hur som helst har jag funderat över det här länge.
Själv sätter jag inte in mig alls i samma kategori. Jag har valt att inte skriva recensioner med flit, utan nöjer mig med korta texter och egna tankar om spelen (eftersom speltidningarna redan är proppade i sköna recensioner). Och jag tar ofta för givet att ni redan har läst dom. För det andra så är jag ingen journalist. Mina texter är inte arbetade och perfekta utan jag håller hellre ett konstant flöde och låter vardagsgrejer slinka in. Jag ser mig lite som en parasit, och dyker upp överallt och färgar världen med mina åsikter ;)
Tycker att det är dags att börja se männen som objekt i spelen också. Om det nu absolut ska vara en manlig karaktär som huvudperson så tar jag mig friheten att kommentera honom precis som de kvinnliga karaktärerna brukar styckas i bitar. Jag menar, han borde haft lite fylligare läppar. Och ögonen är väl allt för feminina va?
Min ironi kanske inte fungerar eftersom han råkar vara en riktig hunk.
I helgen har jag dykit djupare i Modern Warfare 2 – Det går sakta framåt i min single player campaign. Men det betyder inte att jag ogillar spelet. Tvärtom. Vissa spel vill man helt enkelt ge lite extra tid och spela när man känner att man inte har någon tidspress. Av den anledningen så avundas jag inte spelrecensenterna som måste skynda sig igenom upplevelsen för att pressa fram en recension innan någon annan hunnit före. Fy vad skönt och enkelt jag har det som inte får betalt per ord, eller betalt överhuvudtaget, för att säga vad jag tycker om något. Utan kan nöja mig med en enda mening;
Modern Warfare 2 är som en lång orgasm helt enkelt (med risk för att dra till mig konstiga läsare från google)!
Vill ni läsa något mer kritiskt om spelet? Kanske har ni själva en Modern Warfare 2 recension på er blogg som ni tycker att andra borde läsa? Kommentera i sådana fall så länkar jag i det här inlägget.
Har nästan en helt internetfri helg och umgås med mina barn. Men kan inte låta bli en snabb uppdatering här ändå. Planen var att åka skridskor och fara till badhuset, men när det är så här kallt så vill man inte röra sig utanför dörren. Hoppas på bättre väder till sportlovet. Så det mest spännande som hänt idag är att jag försökte mig på att göra ljusare slingor… Nu ser det mest ut som en misslyckad blondering. Femåringen försökte i alla fall muntra upp mig med upprepade ”wow, vad fint det blev”.
Roligt att få titta i era väskor också! Karl-william slängde upp en bild, och Caroline. Fler som vågar?
Jag har 
