<– Där ser jag rätt så glad ut va? En stor kontrast till hur jag känner mig just nu. I och för sig hade jag lite roligare projekt på gång där (Party och dansa?) än vad jag har haft idag. Jag har just gjort mitt livs jobbigaste resa – 100 mil i bil ensam med mina två små barn (hem från dalarna där jag varit i veckan). Dom skötte sig exemplariskt, men det faktumet att jag alltid haft problem med att bara köra någon timme i sträck har knäckt mig. Efter en timme ville jag redan lägga mig och sova. Efter två timmar tog jag min första paus. Efter tre hade jag druckit upp kaffet jag tog med mig i en termos. Efter fyra så blev hela resan ett töcken av trötthet.

Jag åkte igår vid 19.00 och kom fram idag på eftermiddagen. Inte en enda tupplur kunde min stressade men trötta kropp ge mig och sen 12-tiden idag så lider jag av nån form av övertrötthet som gör att jag fnissar och pratar med mig själv. Börjar väl vara en sisådär 38 timmar sen jag klev upp igår.

På något sätt har jag ändå lyckats uppbringa lite lycka när jag såg att ett testexemplar av Borderlands låg i brevlådan när jag kom hem. Funderade i två sekunder på om jag kanske skulle provat det redan ikväll, ända tills det högg till konstigt i huvudet. Tror jag måste sova, annars får jag nog en hjärnblödning nu. Urk.

Visste inte att man fick hjärtklappning och skakningar i kroppen av att kämpa så mot tröttheten på vägarna… Ska aldrig göras om igen. Nu stannar jag och min bil här hemma.

Hur länge har ni orkat köra bil i sträck som längst?